Några dagar senare:

Sarah:

’’That what’s makes you beautiful!’’ sjöng Harry, musiken tystnade och publiken började skrika hysteriskt.

’’Thank you guys! This has been amazing!’’ sa Liam.

’’Yeah! This has been great! See you guys!’’ sa Niall och vinkade.

‘’You guys are the beeesst!’’ skrek Louis.

Alla killarna tackade och sedan lämnade alla scenen. Harry log mot mig och började gå mot mig. Jag älskade hans leende. Han var ungefär 3 meter ifrån mig, höll på att öppna sina armar och göra sig redo för att krama mig när han plötsligt vände sig om och gick efter de andra killarna in till deras lilla rum. Jag såg väldigt förvånad ut och vände mig om, där ser jag att killarnas manager komma gåendes mot killarans rum. Han går in i rummet och stänger dörren. Jag kollade lite förvirrat runt, och sedan bestämmde jag mig för att gå in i rummet och prata med Harry. Jag öppnade dörren och där inne satt killarna framför en TV, medans deras manager satt och fixade med lite papper. Harry lyfte ögonen snabbt från TV och kollade upp på mig, först såg det ut som om han blev glad över att se mig, sedan såg han mer besvärad ut. Han vände ner blicken till TV:n igen, utan att säga något.

’’Hi.’’ sa jag lite försiktigt. De andra killarna kollade upp på mig, de hade inte märkt att jag var där innan jag sa något.

’’Hello!’’ sa Louis glatt. ’’What’s up?’’

‘’Nothing really, just wanna talk to Harry if it’s okay?’’ sa jag och kollade på Harry. Han kollade inte upp på mig, utan fortsatte kolla intresserat på TV:n. Han mumlade ett litet svar:

’’Can’t. I wanna watch this, sorry.’’

Jag stod förvånat kvar vid dörren, när resten av killarna fortsatte kolla på TV:n. Jag kände för att säga något, så jag bara inte stod där som ett fån.

’’What are you watching then?’’ sa jag halvt intresserat. Jag förstod verkligen inte varför han undvek mig.

Harry blickade snabbt runt bland killarna. Ingen sa något. Jag antog att de inte hade hört mig, och upprepade det jag sa.

’’What are you watching then?’’

Fortfarande inget svar. De glodde bara oavbrutet på TV:n. Nu kollade deras manager upp på de och sa:

’’Hey, Harry! She’s talking to you!’’ Han pekade på mig. Harrys ögon gick från managern till mig. Han såg absolut inte glad ut längre.

’’Something.’’ sa han irriterat och vände blicken från mig.

Varför var han så otrevlig? Hade jag gjort något?

Jag stod kvar och studerade Harry i några minuter, sedan – utan att vända blicken från TV:n – sa Harry surt:

’’You're disturbing me. Go. Now.’’

Jag fick en lite chock. Vad hade jag gjort? Han lätt verkligen sur.

’’Fine.’’ Sa jag och lämnade dörr öppningen utan att stänga dörren. Jag kände hur mina ögon började fyllas med tårar. Jag blinkade en massa gången, för satt försöka få bort de. Jag vill inte gråta. Jag vill inte. Jag hör Harrys röst skrika mitt man från rummet. Om och om igen. Egentligen ville jag inte gå tillbaka, men ändå så torkar jag de tårarna som har kommit ut ur ögonen och går tillbaka. Han sitter fortfarande i soffan och kollar på TV:n. Han kollar inte ens upp på mig när han säger:

’’You forgot to close the door.’’

Jag fattade inte vad han precis sa. Skulle jag stänga dörren? Var det därför ha ropade på mig? Ögonen började fyllas med tårar igen. Jag såg hur hans blick långsamt började flyta sig upp till mina ögon. Jag vände mig snabbt om, eftersom jag inte har lust att han skulle se att jag höll på att börja gråta. Jag stängde snabbt dörren, som Harry bad mig att göra, sedan sprang jag. Bort. Bort från allt. Ut ur arenan, längs en massa gator, förbi en massa glada, skrattande människor. Jag hör vissa ropa mitt namn. Jag ser att de är 1D-fans, och nu springer jag snabbare och snabbare. Det kändes som om mina ben var brivnna av någon annan. Jag blev aldrig trött, och jag hade ingen aning om vart jag var på väg. Jag bara sprang. Bort.

Harry:

Jag hann se en liten glimt av Sarahs huvud innan hon stängde dörren och försvann. Om jag inte var helt blind, så grät hon. Jag fick oerhört dåligt samvete. Egentligen ville jag inte säga något av det jag sa. Men nu blev det så.

’’ I think I’am gonna grab some food, see you guys later. By the way, good performance tonight.’’ Sa vår manager och lämnade rummet. Så fort han hade stänkt dörren bakom sig, började killarna fråga. ’’Why did you do that?’’ ’’Didn’t you see that she was crying?’’ ‘’Are you insane?’’ ‘’What’s wrong with you?’’ ‘’How could you do that?’’ ‘’That was so mean! Why? ‘’Why, why, why?!?!?’’

Allt började snurra. Killarnas frågot blev fler och fler. Jag orkade inte höra mer. De vet varför. De vet. Jag började få klaustrofobiska känslor. Jag vet inte varför, men jag kände mig i instängd. Ilskan satt inom min och ville bara ut. Det kändes som om jag skulle explodera. Killarna bara malde på med frågor och förklaringar på hur hemsk jag var. Jag kunde inte ta detta mer. Jag hoppade arg upp ur soffan och sprang mot dörren. Innan jag öppnade den, vänder jag mig om och skrek ett svar på alla deras frågor:

’’YOU ALL KNOW WHY!!! YOU KNOW! SO JUST STOP ASKING!’’

Jag öppnade dörren och sprang där ifrån. Ut på gatan och iväg. Jag ville bara långt, långt bort. Där ingen visste vem jag var. Där jag bara kunde ta det lugnt. Jag vet att det är barnsligt att springa iväg från sina problem. Men jag orkade inte mer. Bara för att jag var en ’’superstar’’ betydde inte det att jag hade några superkrafter. Precis som alla andra kunde jag också bli ledsen, arg, frustrerad, trött på omvärlden ect. Nu ville jag bara bort. Bort. Så långt det gick.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, se på detta, jag är tillbaka! :D Kommentera gärna vad ni tycker, och vad jag kunde göra bättre! :)

Jag vet, jag vet... jag suger på att uppdatera... Men det är väldigt mycket med skolan och sånt just nu xD

Tja allaihopa! Jag måste först säga att jag är sjuuuuuukt ledsen att udateringen har sugit de senaste dagarna... Men skolan har bokstavligen ätit upp mig denna veckan, och jag har verkligen inte haft tid med något annat. Jag kommer ha en del nu framöver också, så udateringen kommer tyvärr inte vara på topp de närmaste veckorna... Men jag ska försöka klämma in lite delar så ofta jag kan! :D

Jag satt helt stum. Tusen tankar gick igenom mitt huvud. Klart jag hade önskat att det hade varit mer en bara en flört för honom, men jag hade inte vågat hoppas på något. Och nu satt han och stirrade på mig med de där fina ögonen, och log. Jag visste inte vad jag skulle säga. Liksom, vad skulle man kunna säga? Inget lätt rätt. Man kunde inte säga ’’Thanks’’ det lät för egoistiskt. Man kunde inte säga ’’I’m gald I got you too’’ eftersom det bara lät fel. Jag letade igenom hela hjärnan efter ett svar som passade. Tysnaden blev längre och längre, och Harry såg mer och mer skeptisk ut. Efter en stund öppnade han äntligen munnen:

’’I thought you felt the same way... I’m sorry, I guess I was wrong.’’ sa han lågmält och vände blicken från mig ut genom fönstret. Jag skippade efter luft.

Nejnejnej, så fick han inte ta det. NEJ!

’’No. I think I feel the same way.. I…I…I just didn’t know what to say…’’ sa jag ärligt – vad skulle jag vinna på att ljuga? - , och tyvärr lät det lite för desperat.

Han vände blicken till mig igen. Han log smått och små skrattade lätt. Jag log också, lite större än honom. Sedan sträkte han sig fram och kysste mig. Kyssen varade länge, och jag tappade helt kontroll över tid och rum. Jag skulle bara kunna sitta där och kyssa Harry för alltid. Jag blev förtrollad av hans läppar. Det kändes som om jag flög iväg, och bara flög. Högre och högre upp. Kände vinden och friheten komma mot mig. Högre och högre upp...

Plötsligt hördes flick-skrik och kamera-blixtar kom imot oss. Vi var tvugna att avsluta kyssen, och kolla på vad som hände. Bilen hade stannat, och Paul hade precis öppnat vår bildörr. Han stod och försökte hålla bort de skrickande fansen och de roppande paparatzin. Han gav oss en brinnande blick som skrek: ’’GÅ UT UR BILEN NU, OCH SKYNDA ER IN!!!!!’’. Vi gjorde som blicken sa och skyndade oss ut i fans och paparatzi havet. Paul höll borta de flesta fansen, medans vi små sprang mot bowlinghallen. Det var väldigt svårt för Paul att hålla bort alla, och även fast han var väldigt muskulös och stor lyckades ett fan komma förbi. Jag trodde att hon skulle spring upp till Harry och krama och skricka att hon älskade honom, men nej, det gjorde hon verkligen inte. Hon slängde sig aggressivt efter mig. Hon fick tag i en test av mitt hår och drog med mig i hennes fall. Smärtan efter både dragningen i håret och fallet spred sig snabbt. Även fast det måste ha gjort mycket ondare på fanet, reste hon sig snabbt upp och satt sig på mig. Jag var i ett chocktillstånd och hade ingen aning om vad hon ville komma med detta. Men bara någon skund efter jag tänkte så, fick jag mitt svar. Hon började slå på mig och skrek:

’’KEEP YOUR DIRTY LIPS AND HANDS OF MY MAN! YOU ARE TO UGLY AND TO STUPID AND TO DUM FOR HIM. I’M GOING TO KILL YOU! KILL YOU YOUR F*CKING BIIIIIIIITTTCCCHHHHH!!!!!!’’’

Hennes tal var inte slut där. Hon fortsatte att skrika saker om allt som var fel med mig, och hur mycket jag förstörde. Men jag kunde inte lyssna så mycket eftersom en av hennes slag träffade mig rätt på tiningen och fick mig att halv-svimma. Jag såg inte mycket av vad som hände efter det. Någon kom och tog bort henne – jag tror det var Harry – och jag blev inbärd till bowlinghallen och vaknade sedan upp på en soffa någonstans. Jag hade en stor bulla på huvudet som gjorde ont, men annars kände jag inte så mycket. Jag vände huvudet och kollade runt i rummet. Jag låg nog någonstans i bowlinghallen, eftersom det hänge bowlingpriser överallt på vägarna. Harry satt på en stol brevid mig, och kollade oroligt ut ur fönstret. Han vände blicken mot mig och lyste upp när han såg att jag var vaken. Han skyndade sig snabbt fram till mig och sa:

’’I’m so, so, so sorry!’’

‘’What?’’ sa jag och förståd inte riktigt varför han bad om ursäkt.

’’I should had done something earlier, but I was so shocked, I didn't know what to do... How do you feel’’ sa Harry oroligt.

‘’Don’t be sorry, I understand you, I think I would had reacted the same way… But yeah, I’m actually not that bad…’’ sa jag och log.

Harry såg lättad ut. Plötsligt kom Niall in i rummet, han frågade hur jag mådde, och jag gav samma svar som jag hade gett till Harry. Sedan sa Niall att han skulle behöva prata med Harry en stund själv och drog med honom ut ur rummet.

Harry:

Jag visste vad Niall ville prata med mig om. Jag varken orkade eller ville prata med honom om det. Han såg på mig som om jag var ett barn, som om han skulle vara den större mannen och ta hand om mig.

’’You know, it can’t be like this.’’ sa Niall och gav mig en föreldrar-blick. Jag himlade med ögonen och svarade:

’’Why not? I can do whatever I want....’’ Jag märkte efter jag hade sakt det att jag lätt som en åttaåring som inte fick åka runt med sin sparkcykel själv.

’’You know why. We all know why. It won't work. You know it. And now is there photos out there too, you can't hide it, Harry.’’ sa Niall.

Jag vet att han hade rätt. Även fast det gjorde ont att tänka på, så hade han rätt. Men det fick inte vara så. Jag tänkte iallafall kämpa för detta.

’’I don’t care. They can do what they want, I want this.’’ sa jag och rest mig upp och gick in mot Sarah igen. Niall skrek desperat efter mig:

’’But it will go out on all of us! Not just you, but all of us!!’’

Jag visste det. Jag visste att allt han sa var sant. Jag önskade verkligen att det inte var sant. Jag ville verkligen inte skada någon av de andra killarna i bandet, jag ville inte att något skulle bli sämre för de bara för att jag gillade någon, och ville vara med henne. Men på andra sidan var Sarah fantastisk. Jag öppnade dörren och såg Sarahs leende möta mig. Jag vill aldrig släppa taget om det där leendet.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, det var det, del 9! Är både rätt nöjd och rätt missnöjd... xD Hade varit kul ock höra vad ni tyckte! :D

Kram! :)

Jag vaknade av att solen sken starkt. Jag satt mig upp i sängen och gnugade mina ögon. Jag försökte tänka igenom hela gårdagen. Från att vakna i mitt bardomsrum till att kyssa Harry Styles på en dag. Det var lite sjukt att tänka på. Efter Harry och jag hade umgåts i omklädningsrummet, hade han gått på en fest med de andra killarna, medans jag bara hade gått hem till hotellet och lagt mig. Det hade varit en lång dag, och jag kände att jag inte hade engerin att festa. Påvägen hem till hotellet, hade några människor faktiskt kommit fram och frågat efter min autograf och foton med mig. Visa frågade om jag och Harry dejtade, och det hade jag bara skrattat iväg, efter som jag inte riktigt visste. Vi hade haft några underbara kyssar, men egentligen ver jag inte om det var mer än det från hans sida.

Jag reste mig upp och gick ut till toaletten. Jag kollade på mig själv i speglen. Samma otroligt trötta tonåring som dagen innan kollade tillbaka på mig. Jag hade samma små finnar, samma gröna ögon, samma bruna långa hår, samma granskade min, men ändå var jag inte den samma som dagen innan. Eller ja, jag var den samma person, men samtidigt inte. Över en natt hade en del ändrats. När jag vaknade dagen innan hade jag aldrig skrivit en autograf i hela mitt liv, och nu hade jag skrivet en del faktiskt. När jag vaknade dagen innan visste jag nästan inte vem Harry Styles var, nu var jag nästan kär i honom...

Jag fixade mig på ungefär 30 minuter. Jag la inte ner så mycket möda på smiket idag, jag orkade helt enkelt inte. Jag gick ut ur mitt hotellrum och började gå ner i trapporna mot hotellets resturang för att äta frukost. Där nere såg jag Liam och Louis sitta och äta. Liam vinkade åt mig att sätta mig hos de. Jag tog snabbt en scous och ett glas äpple jucie och började gå mot Liam och Louis. Jag kollade ner på mina händer och när jag såg på glaset med äpplejucie började jag tänka på Amy. Jag hade inte tänkt på henne sen jag åkt hemifrån dagen innan. Det var konstigt, men jag saknade faktiskt hennes spydiga och barnsliga kommentarer lite.

Jag kom fram till Liam och Louis bord och satt mig ner brevid Louis och mittemot Liam. Jag började tugga på min scouns då Niall kommer in i resturangen. Han vinkar till oss och jag vinkar tillbaka. Efter han hade tagit en hel del mat, kom han och satt sig med oss.

’’So, how was last night? The party?’’ frågade jag, mest för att få igång konversationen.

’’Awesome! As always when you’re parting Tommo-style!’’ sa Louis, som verkade gladare än vanligt.

’’Okey..’’ svarade jag förvånad över hans så pass entusiastiska svar. Jag hade helt ärligt trott att de alla skulle vara jätte bakis idag. ’’So you doesn’t have a hangover?’’

Niall kollade upp på mig.

’’When Louis has a hangover he gets really exited over everything… I don’t know why, is strange, but it’s like that. And Liam doesn’t get drunk that much, because he just has one kidney. But I’m normal, so I have a pretty big hangover right now. That’s why I’m not eating so much..’’ sa han och kollade ner på all den maten som log framför honom. Om detta var lite mat, så måste han äta som en elefant i vanliga fall, tänkte jag.

’’Hah, okey. You learn something new every day!’’ svarde jag och log. ’’What did you do last night then?’’

’’Well me and Niall was at the party the whole time. But Louis went somewhere pretty early, and Zayn and Harry left to go to a night club when me and Niall went home.’’ Svarade Liam. ‘’Where were you Louis by the way?’’

‘’I went to a friend and then I partied hard all night!!’’ sa Louis och gjorde rock-n-roll tecknet med fingrarna. Jag skrattade åt honom, det var som om han fortfarande var full.

Precis när jag tänkte fråga om de visste var Harry var, såg jag att han och Zayn komma in i resturangen. De hade båda solglasögon på sig och såg trötta och utslitna ut. Ingen av de tog något att äta, utan gick direkt och satt sig med oss.

’’Hi, how are you guys?’’ frågade jag.

Harry stönade som svar.

‘’A bit… tierd’’ sa Zayn och lutade sig bakåt i stolen.

’’No shit... you went pretty crazy last night, huh?’’ sa Liam.

‘’Yeah, a bit..’’ svarade Harry. ‘’It was fun though.’’

‘’Any girls?’’ frågade Niall som en orolig förälder. Jag satt min äppeljucie i halsen och hostade hysteriskt efter jag hörde vad Niall sa. Jag var lite orolig inför svaret. Även fast jag och Harry inte dejtade, så hade det känts konstigt om han hade umgåts mycket med andra tjejer. Killarna tystnar tills jag hostat klart, sedan säger Harry:

’’No, none.’’ Sa han och gav oss ett fräckt leende. Han hade på sig solglasögon, men ändå kändes det som han kollade på mig medans han sa det.

Vi fortsatte och prata lite om går natten/kvällen. Killarna verkade ha haft sjukt kul, jag blev nästan lite ledsen över att jag inte hade följt med. Fast jag trodde ändå att de skulle festa fler nätter än denna.

’’Are you guys up to do anything to day? I feel like….bowling!’’ sa Liam och kollade runt på alla runt bordet. Vi diskuterade en stund, sedan bestämde vi oss för att göra det.

Vi åkte ditt i en minibuss, som Louis körde. Paul, deras livvakt, fick åka med eftersom det inte skulle bli farligt. Det fanns många galna fans där ute. Det tog ungefär 20 minuter att köra till bowlinghallen. Jag satt brevid Harry längst bak i bilen. Längre fram i bilen diskuterade de något vi inte hörde. Harry vände sitt huvud mot mig och log. Han tog av sig sina solglas ögon och för första gången idag fick jag se hans ögon. Trots att de var rätt trötta var det fina.

’’I was lying before..’’ sa Harry.

Jag kollade frågande på honom.

’’About that girl thing.’’ Sa han och log fräkt.

Jag kollade änu mer frågande på honom, men började tro att jag viste vart han ville komma.

’’I’ve got one.’’ Sa han. Han pratade tyst och drog ut på det så att de andra inte skulle höra. Efter en kort paus fortsatte han: ’’You.’’

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet... jag suger på att uppdatera D:

Men aja, nu fick ni del 8 iallafall.. Inte så rolig, menmen... Lämna gärna en kommentar efter dig! :)

Kram!

Vi stod fortfarande med läpparna mot varandras. Plötsligt hörde jag någon hosta lite smått närs oss, ni vet så där man gör när man vill ha uppmärksamheten. Vi avbröt kyssen och innan Harry vände sin blick från mig gav han mig en mistisk och förförande blick. Niall stod med en Coca cola i handen.

’’Hey, lovebirts. Harry, can I talk to you in privet for a moment?’’ sa Niall och drog iväg Harry. De försvann en bort så att jag inte kunde höra vad de pratade om. Jag fick ögonkontakt med Harry. Jag pekade mot mitt omklädningsrum, och försökte visa att jag gick dit in och väntade på honom. Han nickade och jag antog att han hade förståt. Jag gick in i omklädnings rummet och satt mig ner på en stol och väntade. Jag tog upp min telefon. ’’One new message from Miranda Wight’’ stod det på displejen. Jag öppnade meddelandet och läst det snabbt:

’’How did it go? Call me tonight, I want to know everything!’’

Jag reste mig upp gick fram till dörren. Niall och Harry stod och diskuterade, och det såg inte ut som om de skulle bli klara snart, så jag gick in i rummet igen och ringde Miranda. Hon svarade direkt.

’’Hey sis! How are you? Tell me everything about tonight!!’’ sa hon upphetsat.

’’Hi! Tonight was so awesome!! Everything about tonight...’’ sa jag.

‘’What do you mean everything?’’ frågade Miranda upphetsat.

‘’You know the show, the audience, the boys, the kiss…’’ började jag. Det blev tyst i andra änden. Plötsligt kom jag på vad jag hade sakt. ’’The kiss’’. Jag hade bara börjat babla på om allt som hade hänt, och glömt att Miranda inte viste någonting om Harry och mig. Äntligen får Miranda tillbaka talförmågan och skrek som en liten unge:

’’THE KISSS!?!??!!? WITH HOW!?!? TEEEEEELL MEEE!!!’’

’’Hehe, ehm, me and Harry kinda kissed after the show...’’ sa jag.

‘’Oh my god. Oh my god. You just kissed Harry Styles? Harry Styles!?!? Oh my god. Oh my god.’’ Sa Miranda upphetsat I andra änden.

’’Take it easy. He’s just a guy..’’ började jag, men kunde inte fortsätta eftersom Miranda avbrött mig.

’’JUST A GUY?! THIS IS HARRY STYLES WE ARE TALKING ABOUT!! HE IS NOT JUST A GUY, HE IS HARRY STYLES!!!!’’

‘’Hah, slow it down. Jesus, how are you going to react when Liam calls you…’’ sa jag tyst och trodde inte att hon hörde mig. Men det gjorde hon. Det blev helt tyst. Man hörde hur hon drog efter andan.

’’How calls me?’’ fick hon fram tillsist.

’’Liam...’’ svarade jag.

’’You are kidding me right?’’ frågade hon.

‘’No.. He saw a picture of you on my phone, and then he asked after your number, and I thought I should give it to him so I did..’’ sa jag.

‘’I’m dying…’’ sa Miranda. ‘’What should I say when he calls? Hi? Hi, how are you? Hi, beautiful? I love you?’’

‘’Just don’t start with ‘’I love you’’… Just say Hi or something.’’ Svarade jag och skrattade.

Dörren öppnades och Harry kom in. Han såg rätt sur och nedslagen ut, men när han mötte mina ögon sken han upp lite. Han hostde och mulande något jag inte hörde.

Nu började jag tro att Miranda hade någon sorts super-hörsel, eftersom hon skrek in i telefonen.

’’Oh my god is Harry in the same room as you right know? OH MY GOD.’’

Harry kollade på mig. Han hade antagligen hört att någon skrek i telefonen. Jag små skrattade och svarade:

’’Yeah, he is.’’ Jag studerade Harry då han gick till mini-frysen och tog ut en Fanta. ’’But I have to go now, I’ll call you later. Bye.’’ Jag väntade inte på att hon skulle svara, utan la på direkt eftersom jag visste att hon skulle protestera.

’’Who was that?’’ frågade Harry och satte sig brevid mig.

‘’My big-sister, Miranda.’’ svarade jag.

’’Oh, the one that Liam think is hot?’’ sa Harry.

‘’Yeah, I think so.’’ Svarade jag.

Jag log och kollade in i Harrys ögon. De var inte lika glada som innan.

’’What is it?’’ frågade jag.

Han kollade ner. Sedan kollade han upp i mina ögon igen. Han ögon var lite blöta, och det såg ut som om han skulle börja gråta.

’’Seriously, what is it?’’ sa jag igen och rörde hans hand. Han tog tag om min hand, som om han aldrig skulle släppa. Sedan lutade han sig fram och kyste mig. Jag kyste tillbaka, men kunde inte sluta tänka på att det var något som inte stod rätt till med Harry. Vi fortsatte att kyssa varandra ett tag sedan drog han tillbaka huvudet. Tårarna var borta ur hans ögon och han log.

’’I know I’ve just known you one day, but you are amazing. Really amazing.’’ Sa han.

’’You too.’’ Svarade jag. Sedan började vi kyssas igen. Underbart.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Ja, vad tycker ni? Även fast den kanske var lite tråkig... Varför tror ni att Harry är ledsen?

Kram!

’’Give it up for Sarah!’’ skrek någon på scenen. Det kom ett jublande. Inte ett så stort jublande som killarna skulle få, men ändå ett jubel. Jag log, tog min gitarr och gick ut på scenen.

’’Hey guys!’’ sa jag och vinkade. Jag antar att folket i publiken var på väldigt bra humör och det var därför de skrek och verkade ha väldigt roligt. Jag satt mig ner på en stol och fick en mick framför mig.

’’So, my name is Sarah Wight and I’m here to open for the amazing One Direction!’’ sa jag I micken. Publiken började skrika som galningar när de hörde orden ’’One Direction’’. Det fanns något magiskt med de två små orden…

’’So, I’m just gonna play some songs before One Direction comes up’’ (folk började skrika hysteriskt igen) ’’and I really hope you like what you hear’’ sa jag och började spela på gitarren.

Efter jag hade spelat 4 låtar, sa jag hejdå till publiken och gick ut backstage. Där stod killarna och klappade. Jag log och bugade mig.

’’You were amazing!!’’ sa Harry.

De andra killarna höll med honom.

’’Hah, Thank you so much! That was so much fun!’’ sa jag och log stort.

’’One Direction on state in 3….2…’’ sa någon och drog iväg killarna från mig.

’’Good luck!’’ skrek jag efter de.

En låt började spelas från scenen och jag hörde hur Liam började sjung. ’’You’re insecure, don’t know what for, you’re turning heats when you walk through the do-o-or!’’ Jag började gunga med till musiken. Låten var riktigt bra och jag gillade texten. Efter den låten pratade killarna lite och skämtade lite. Publiken var oerhört högljudda. Efter det började de sjunga igen. Liam började igen. ’’I’ve tried playing it cool, but when I’m looking at you.’’ Jag gick lite närmare scenen och kollade ut på den. Där stod de fem killarna, Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam. Harry började sjunga. ’’Shot me out of the sky, you’re my kryptonite. You keep making me weak, frozen and can’t breathe.’’ När han sa den sista meningen kollade han på mig. Han gav mig ett mystiskt leende och vände sedan blicken ut mot de hundra tals skrikande tjejerna igen. Jag visste inte om det var mening att han skulle kolla på mig. Han kanske bara vände på huvudet, och där stod jag. Det kanske inte betydde något. Fast på andra sidan. Han hade hållit kvar blicken på mig i några sekunder. Han hade gett mig ett leende. Kanske det betydde något?

Jag stod kvar där hela konseren och kollade på killarna. Eller ja, mest på Harry. Han hade också kollat på mig ibland, fast inte så ofta. Men det kunde man förstå, det fanns mycket annat man var tvungen att tänka på när man stod på scen.

När showen var slut, kom killarna ut springades. De hoppade runt och skrek av glädje.

’’WHHHOOOOAAAAA! THAT WAS SO FUUUUUUN!’’ skrek Niall. Han var den ända av killarna som lyckades få fram ord på några minuter. De var verkligen överlyckliga.

Jag stod och skrattade åt dem när deras manager kom förbi. Han ställde sig bredvid mig och sa:

’’They always gets like this after the first show of a tour. It’s pretty crazy, but it just last for some minutes, so it’s stops soon.’’

‘’Hahah, I understand them though. I would have liked to do that after I played too. But I thought you guys would think I was crazy…’’ sa jag och små skrattade.

‘’Around this guys, nobody is crazy.’’ Svarade managern. ’’You were great out there by the way.’’

Mangern gick och killarna började lugna ner sig lite. Helt spontant sprang Harry fram till mig, lyfte upp mig och kramade mig. Jag blev helt paff, eftersom jag inte hade förväntat mig det. Han snurrade runt några varv med mig, som vuxna brucklade göra när man var liten, sedan satt han ner på golvet igen. Jag skrattade. Han också. Plötsligt dog skrattet ut. Jag kollade in i Harrys gröna ögon. De glittrade av glädje. Han kollade intensivt på mig, som om han letade efter något i mina ögon. Hans blick gjorde mig varm och även mer glad än vad jag hade varit innan. När hans huvud flyttades närmare och närmare mitt, ville jag bara knippa mig själv i armen för att vara övertygad att detta in var någon dröm. Att jag inte bara hade fantaserat ihop allt. Resan, killarna, scenen, publiken, Harrys ögon… När Harrys läppar mötte mina visste jag att detta inte var någon dröm. Kyssen var så verkligen den kunde bli. Harrys läppar var varma och mjuka. Jag skulle kunna stå och kyssa honom förevigt….

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, en väldigt kort del... fast nu har jag 3 lediga dagar, så det kommer förhoppningsvis många nu! :D

Kram!

Efter att vi hade ätit klart åkte vi till arenan där konseren skulle vara. Den var sjukt stor. Utanför stod väldigt många 1D-fans och väntade. Det blev ett väldigt oväsen när vi kom ut ur bilen. Alla skrek och så. Killarna stannade framför fansen för att ta lite kort med de och ge några aoutografer. Jag stod bakom killarna och log hela tiden. Några fans frågade vem jag var, och jag sa att jag skulle vara förband åt killarna. Lyckligtviss reagera de posetivt och sa att de såg framemot att se mig uppträda. Sedan hände något som jag inte trodde skulle hända. En tjej som stod lite längre fram i kön stod och pratade med Harry. Harry frågade om hon ville ta en bild honom, och då svarade hon att hon inte var här för att se One Direction utan för att se Sarah Wight. Jag stod en bit ifrån och blev väldigt chockad när jag hörde henne säga det. Harry blev också väldigt chockad. Han började små skratta, sen gick han mot mig och drog med mig till fanet. Efter det hade jag en lite konversation med fanet, gett henne min första autograf någonsin och fotades tillsammans med henne gick jag vidare in i arenan.

’’My first ever fan..’’ sa jag tyst till mig själv för att övertyga mig själv om att detta precis hände. Även fast jag sa det väldigt tyst hörde Harry vad jag sa.

’’Not really... I think I’m your first fan.’’ sa han och log lite förnurligt mot mig. Ett fint och förtrollande leende. Jag rodnade lite, småskrattade och kollade ner på mina fötter.

’’Okey, guys we are going to do a soundcheck now!’’ sa någon ljud-gubbe.

Alla killarna försvann snabbt mot scenen. Jag gick efter och stod bakom scenen och lyssnade på när killarna soundcheakade. Det lätt riktigt bra! Det var första gången jag någonsin hörde de sjunga.

Killarna kom ut från scenen och skrattade åt något som Louis hade sakt. Vi gick mot ett rum där det fanns en TV, lite TV-spel och två stora soffor. Jag satt mig en av de, Harry satte sig brevid mig på min vänstra sida, och Liam satte sig på den högra. Niall, Louis och Zayn satt sig i den andra sofan. Louis satt på TV och sappade sig fram mellan kanalerna tills han hittade en kanal med ’’Family Guy’’ på.

’’Family Guy! My favorite show!’’ utbrast jag högt och glat. Killarna skrattade lite åt mitt engagemang.

’’Mine too!’’ sa Harry och log mot mig. Samma fina och förtrollande leende som alltid. Jag kände hur jag började rodna lite lätt.

Vi fortsatte prata och kolla på TV ett tag. Sedan kom en tjej och sa att det var dags att fixa oss. Killarna gick till deras omklädnings rum och jag gick till mitt.

’’See ya!’’ skrek Harry efter mig när vi skilldes.

Inne i omklädingsrummet var det helt tyst. Det var bara jag där, och ingen annan. På en galje i en garderob hängde kläderna jag skulle ha på mig ikväll. En blommig klänning och en jeans-jaka. Till det skulle jag ha ett par vita convers. Jag satt på mig allting och var påväg till att gå till hairandmakeup när jag kände att jag behöved lite luft. Jag satte mig ner på en stol brevid ett fönster och öppnade det. Jag andades djupt några sekunder, sedan tittade jag ner på gatan. Där stod en massa människor och köade för att komma in. Jag visste att de flesta var här för att se One Direction och inte mig, men de var ändå tvugna att se mig efter som jag spelade innan. Och sedans fanns det också någon enstaka som ville se mig. Plötsligt kom jag på var jag var och vad jag snart skulle göra. ’’The big break’’ tänkte jag.

Jag skyndade mig upp ur stolen, stängde fönstret och gick ut ur rummet och fortsatte mot hairandmakeup. Där inne satte jag mig på en stol och stylisten började sminka mig. Efter en stund kom Liam in i rummet. Han satt sig på stolen brevid mig och en anna stylist började fixa med hans hår.

Plötsligt plingade min telefon till. Den låg på bordet framför mig. Jag sträkte mig efter den och kollade på displejen. ’’One new meseth from Miranda Wight.’’ stog det. Jag öppnade meddelandet och läste snabbt:

’’Hey sis! How is everything in the US? How hot are the guys? Miss you! Say hi to the guys from me!! And good luck tonight! Miranda ox.’’

Jag små log lite när jag läste det.

’’Who was it from?’’ frågade Liam plötsligt.

’’My sister, Miranda.’’ Sa jag och skrev snabbt ett svar till Miranda:

’’Hi! Here is everything awesome! And yes, the guys look ok I guess… I miss you too! Sarah x’’

Jag tog fram min bakgrundsbild på telefonen, det var en bild på mig och Miranda. Jag vissade den för Liam.

’’Miranda is the girl how isn’t me.’’ Sa jag.

’’Oh, she’s really cute...’’ sa Liam och kollade länge på telefonen.

Jag skrattade innombords. Det var så sjukt. Om Miranda visste att självaste Liam Payne precis sa att hon var söt, hade hon nog svimmat.

’’Can I have her number?’’ sa Liam efter en stund.

Först stirrade jag bara på honom. Jag visste inte om det var en bra idé att ge honom numret, eftersom om han skulle ringa eller sms:a och säga något i still med : ’’Hey, it’s Liam Payne from One Direction.’’ hade hon nog dött av chock. Fast på andra sidan hade hon dödat mig om hon visste att Liam hade frågat efter hennes nummer och jag inte hade gett det till honom. Jag bestämde mig för ge Liam numret.

’’Yeah sure!’’ sa jag och fifflade lite med telefonen. ’’I just texted it to you.’’ Någon sekund senare fick Liam ett sms. Han kollade på sin mobil, sen log han.

’’Thanks!’’ sa han glatt, hoppade upp ur stolen och lämnade rummet.

En liten stund senare kom Harry in i rummet.

’’Hi’’ sa han glatt och satt sig brevid mig.

’’Hey. How are you?’’ sa jag och log mot honom.

’’I’m great, so exided about tonight! You?’’ sa han och en stylist började fixa med hans hår.

’’Yeah, me too! It’s gonna be fun.’’ Svarade jag, men jag nog inte så övertygande.

‘’You’re done.’’ Sa min stylist. Jag reste mig upp från stolen och började gå ur rummet. När jag gick förbi Harrys stol tog han min hand och kollade upp på mig. Jag stannade.

’’It’s gonna be amazing. You’re amazing.’’ sa han och såg mig djupt i ögonen. Jag log som svar och fortsatte ut ur rummet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, detta måste nog vara en av de tråkigaste delarna någonsin.. hehe. Men ni får förhoppningsviss ett till inlägg imorgon eller på tisdag. Kommentera gärna vad ni tycker, det ger mig motivation, och får mig att skriva snabbare :)

Vi satt alla inne i ett VIP-rum på Nandos. Såklart hade Niall fått som han ville tillslut. Maten på Nandos var faktiskt riktigt god, jag fattade varför Niall gillade den så mycket.

’’Everybody, smile!’’ skrek Niall, hoppade up från sin stol, drog upp sin iPhone ur fickan och fotade oss alla där vi satt och åt runt bordet.

Liam som hade mycket mat i munnen just då smaskade arg:

’’Niall! Don’t put that on Twitter!’’

‘’To late.’’ Skrattade Niall fram, fiflade lite med telefonen och satt sig ner igen.

’’Thank you.’’ sa Liam ironiskt och fortsatte äta.

’’So, are you guys pumped about tonight?’’ frågade jag.

‘’Yeah!’’ svarade Niall, Louis och Zayn samtidigt.

’’It’s going to be awesome!’’ fortsatte Louis.

‘’Yeah, really massive!’’ fyllde Liam i.

’’And what about you? Are you nervous?’’ frågade Harry mig.

‘’Yeah… it’s pretty big to be opening to you guys. And your fans are.. really honest..’’ svarade jag.

‘’Honest? What do you meen?’’ undrade Zayn.

‘’If they don’t like you, they say it…’’ sa jag. Jag tror att man kunde höra på min röst hur nervös jag var för att publiken skulle bua ut mig. Harry kollade in i mina ögon och sa:

’’They’re gonna love you!’’

Efter det utvecklades samtalet mer och mer. Vi satt och pratade i ungefär en halvtimme till, sen ringede min telefon. Jag kände inte igen numret.

’’I have to take this, I’ll be right back.’’ sa jag och gick ur rummet.

Jag stängde dörren efter mig och svarade.

’’It’s Sarah.’’ Sa jag med en vanlig vem-är-det-som-ringer-röst.

Harrys perspektiv:

Sarah stängde dörren efter sig och gick ut. Vi satt kvar där inne och fortsatte småprata. Jag kollade ner på min mat. Jag hade egntligen ingen lust att äta. Jag var verkligen sjukt nervös inför ikväll. Inte för att vi skulle uppträda, utan eftersom att Sarah skulle. Jag vet att många av våra fans har väldigt lätt för att döma människor. Specielt tjejer. Så fort någon av oss i 1D pratar, vinkar, kramar eller bara hälsar på en tjej, börjar våra fans diskutera henne. Oftast gillade de inte henne. Det spelade ingen roll om hon sjöng fantastiskt eller var hur trevlig som helst, de gillade ändå inte henne. Det skulle vara det värsta som kunde hända om någon buade ut henne ikväll. Det skulle verkligen knäcka henne. Jag hoppades att våra fans var smartare än så.

’’Harry?’’ sa Liam helt plötsligt.

’’What?’’ svarade jag och kollade upp från min mat. De satt alla och stirrade på mig. Jag antog att någon av de hade frågat mig något, och jag hade varit så borta i mina tankar så jag inte hade märkt det.

’’How are you? You look, worried…’’ sa Niall.

‘’I’m just a little nervous for Sarah tonight, that’s all.’’ Svarade jag och försökte le lite.

’’Why? She’s an awesome singer!’’ sa Zayn förvirrat.

’’But what if the fans think that she is dating one of us, then they’re goning to hate her, no matter what.’’ svarade jag och kollade runt på de andra. Deras ansikts utryck ändrade sig från glad till oroliga på två sekunder.

’’That’s right…’’ sa Liam tyst.

Det blev helt tyst. Alla satt nog och tänkte på hur vi skulle få fansen att gilla henne. Efter en stund sa Louis:

’’I actually think that they are going to like her. I don’t know why, but it’s something over her that makes pepol like her. Right?’’

‘’Yeah, I guess so’’ svarade jag och förstod att det var något sånt med Sarah. Det gick inte att inte tycka om henne, tyckte jag i alla fall.

Sarah kommer in genom dörren igen. Hon ser väldigt nedstämd ut.

’’So, my cousin is stuck at the hospital. It was nothing dangerous, but he have to stay still for some month now, so he can’t drive me around.’’ Sa hon och satt sig tungt ner på sin stol igen.

’’Oh.’’ Sa Zayn. ’’I could drive by myself. But I doesn’t have a car here and I’m not that good at driving when it’s dark outside. I don’t know what to do know..’’Fortsatte hon.

Det blev tyst. Efter en stund kom jag på en sak. Jag kollade snabbt mot Louis, och han förstod min blick. Han nickade.

’’You could drive with us. We have room in our bus.’’ Sa jag och kollade på Sarah. Hon kollade upp på mig.

’’Are you serious?’’ frågade hon. ’’Is that ok?’’ Hon kollade runt på alla I rummet. Alla nickade och log mot henne.

’’Absolutely!’’ sa Niall och gav henne ett tandstälings-leende.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då var del 4 ute! :) Kommentera gärna vad ni tycker, och ge mig feedback, så jag kan förbättra mig! :)

Kram!

Harry stratade motorn och körde ut från parkeringsplatsen. Innan jag hade åkt hit hade Miranda berättat lite om killarna och om hur de såg ut. Hon hade pratat om en som hete Harry, som hade lockigt hår. Jag antar att detta var han. Miranda hade inte fel, han var verkligen snygg! Om resten av bandet var så här snygga, då kunde detta bli väldigt roligt...

’’What’s wrong with my cousin?’’ frågade jag, mest bara för att säga något, jag tyckte inte om pinsamma tysnader.

’’Ehm, I don’t really know.. I think it was something about his stomake.’’ svarade Harry.

‘’Oh, okey.’’ sa jag. Det blev tyst igen.

’’I hope is nothing serius.’’ Sa Harry efter en stund.

’’Me neither..’’ svarade jag.

’’I've seen some of your videos on YouTube, you're good.’’sa Harry och tog ögonen av vägen för en kort stund och log mot mig.

’’Hah, thank you so much!’’ svarade jag och log tillbaka. Jag ville säga att jag gillade hans musik också, men faktum är att jag aldrig hade hört han sjunga. I desseperation efter att bryta den jobbiga tystanden bestämmer jag mig för att det, och hoppas på att han inte tar det fel.

’’I would say that you were good too, but I have never heard anything of you… I’m sorry.’’ Jag fnissade till, när jag förstod hur konstigt det lätt. Som tur var skrattade han också.

’’Hah, that’s cool. It has been a while since I’ve met someone who didn’t know who I am.’’ sa han.

‘’ Well, I know who you are. But just since Wednesday. My sister is a fan. She totally freaked out when I told her that I was going to be you're opening act.’’ Sa jag och skrattade lite när jag tänkte på hur mycket hon hade skrikit om hon visste att jag satt här med Harry Styles.

’’Haha, where do you come from? Narnia?’’ frågade Harry.

Jag skrattade lite och svarade: ’’Hah, no I’m from the UK.’’

’’We’re too!’’sa Harry och log. ’’I can’t belive you are a teenage girl from the UK and don’t know about us.’’

‘’Well, I’m not so much on the internet, I guess.’’ Svarade jag och små skrattade.

Vi  körde in på en parkerings plats och stannade. När  motorn stannade blev det tyst igen.

’’So, what are we going to do?’’ frågade jag.

‘’The boys are waiting inside the hotel, we thought we just hang out a bit, grab something to eat or something. Just like get to know each other.’’ svarade Harry och öppnade dörren. Han gick ut och stängde dörren efter sig. Två sekunder senare stod han vid min bildörr och öppnade den åt mig. Jag log mot honom  och gick ur bilen.

’’Thanks.’’ sa jag.

’’No problems.’’ svarade Harry och stängde dörren.

Jag vände mig om för att gå mot hotellet. Jag blev lite förvånad när jag såg vad som mötte mig vid ingången. Där stod hundratals fans. Så fort de såg Harry började de skricka. Ett högt gällt skrik. Några stora män stod framför de, så att de inte kunde springa mot oss. Harry gick förbi mig och vände sig om. Han kollade på mig. Jag antar att jag såg rätt rädd ut, eftersom han gick tillbaka till mig och sa tyst:

’’They are not dangerous. The’re just a little excited.’’

Jag små-log som svar och började gå brevid honom mot hotell-ingången. Plötsligt tog han armen runt mig. Jag vet egentligen inte varför han gjorde det, kanske för att han trodde att jag var rädd och att lägga armen runt mig skulle få mig att känna mig mer tryg. Det gick ett sus genom fansen, och de flesta tystande. De flesta ansikten stirrade förvånat på oss. Harry bara log åt de,  och fortsatte gå med armen runt mig. Plötsligt skrek ett fan.

’’HARRY! IS THAT YOUR NEW GIRLFREIND?’’

Det blev helt tyst. Alla hade slutat skricka. Harry fortsatte gå medans han sa:

’’No, she’s not my girlfriend. She’s going to be our opening act on our tour.’’

Många började skratta, och skriket började igen. Vi kom fram till dörren, harry vände sig om och vinkade till alla fansen, sen gick vi in. Där var det tyst. Det kändes som om jag hade blivit döv så tyst det var. Egentligen var det väll inte så tyst, det var bara väldigt tyst i jämförelse med där ute bland fansen.

’’You’re fans are loud!’’ sa jag till Harry. Han små skrattade lite, tog av sig sina solglassögon och sa:

’’That’s one of my faverit thing about them..’’

Jag stirrade förvånat på honom. Hur kunde någon gilla det där?

’’Haha, I'm just kidding. Sometimes I wish that they could be a bit less loud. But you get used to it after a while.’’ Sa han med ett skratt I rösten.

En blond kille kom ner i entren. När han log såg man hans tandställning. Jag var nästan säker på att detta var Niall. Miranda hade sakt att han hade blont hår, tandställning, en irlänsk röst och ett väldigt sug efter mat.

’’Hey, Harry! I was just about to go and eat something, you wanna come?’’ sa han med en irlänsk röst så fort han fick syn på Harry. Detta var helt säkert Niall!

‘’Uhm, sure, I’ll go and get the other guys. This is Sarah by the way, you know, she is our the opening act.’’ Sa Harry, gick iväg upp för en trappa och lämnade mig ensam med Niall.

’’Ah! Yeah, you came today! It’s nice meeting you. I’m Niall by the way, Niall Horan.’’ Sa han och räckte fram sin hand för att hälsa. Jag skackade den och sa:

’’Sarah Wight. It’s nice meeting you too!’’

Harry kom ner från trappan med tre andra killar. En kille med svart hår och mycket hårvax, jag visste direkt att det var Zayn. Och sen två killar med brunt hår. En av de hade en randig tröja, och den andra en skjorta. Jag visste att en var Louis och en var Liam, men ja visste inte vem som var vem.

’’This is Sarah!’’ sa Harry och gick mot mig. ’’Sarah this is Zayn, Louis and Liam.’’ Han peckade på killarna. Killen med randig tröja visade sig vara Louis, och den andra Liam. Vi häslade på varandra och sen frågade Niall:

’’Should we grab something to eat? Nandos?’’

’’Can’t we go somewhere else? We allways eat at Nandos!’’ sa Louis och småskrattade lite.

’’But Nandos has really, really good food!’’ protesterade Niall.

‘’But can’t we some pizza or something? That’s good too!’’ sa Zayn.

‘’But Nandos has really, really good food!’’ upprepadae Niall.

Liam himlande med ögonen.

‘’You sound like a three year old, Niall!’’ Sa Harry. Zayn, Louis och Liam skrattade.

’’Sorry, but can I ask something? What is Nandos?’’ sa jag, eftersom jag hade ingen anning om vad det var.

Niall kollade förviratt på mig. Det såg nästan ut som om han drog efter andan.

’’You don’t know what Nandos is?!?! Woman you are crazy! Nandos is the must awesome food place ever!’’ sa han upprört. Jag skrattade lite åt honom.

‘’We’re sorry, but when it comes to Nandos, is Niall extreamly crazy.’’ Sa Harry. Niall kollade surt på Harry, sen började han gå mot utgången, innan han öppnade dörren skrek han till oss:

’’So Nandos it is!’’

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, 3 delen då! Blev väldigt långt... förlåt för det! Kommentera gärna vad ni tycket + ge mig feedback! :) Kram!

’’SAAARRAAAHHHH!!’’ skrek en gäll kvinnoröst. Jag rullade runt en stund i sängen, sedan tog jag upp min telefon från det runda nattduks bordet. ’’05.05’’ stog det på dispeljen. Jag gäspade och tänkte: ’’Det är för tidigt, för tidigt!’’ Jag la tillbaka telefonen på bordet och ricktade min sömniga blick upp mot trätacket. ’’Jag kommer inte vakna och titta upp i detta taken igen på 3 månader..’’ tänkte jag och gäspade en en gång.

’’SAAAAARRAAAHH!!!’’ skreck den gälla kvinnorösten igen. Det var mamma som försökte få upp mig. Jag satt mig upp i sängen och kollade runt i rummet. På govet låg två rätt stora resveskor fulpackade med kläder, smink, elektronik prylar och andra saker jag var tvungen att ta med mig till US. Min gitarr låg också där i min bruna gitarr-väska.

’’Are you up yet, Sarah?’’ skreck mamma ifrån undervåningen.

‘’Yeah..’’ svarade jag med en trött röst. ’’You better get ready, you should be going in 30 minutes’’ sa mamma.

Jag satt mina fötter på det kalla golvet. Plötsligt slog det mig vad hon hade sakt ’’you should be going in 30 minutes’’. 30 minuter?! Oj nu har jag allt brottom! Jag sprang ut på toaletten, tvättade mig och borstade tänderna. Med min rosa tandborste kvar i munen sprang jag tillbaka in i mitt rum, tog på mig klädernajag hade lakt fram kvällen innan (ett par jeans, en vitt T-shirt med texten ’’Live Life’’ och en jeansjacka), eftersom jag visste att jag skulle få väldigt brottom. Jag sprang ut till toaletten igen och sköljde munnen.

Efter 25 minuter hade jag hunnit göra allt jag skulle göra. Jag sprang ner för trappan och ut i hallen. Där drog jag på mig mina gröna Convers och kollade på mig själv i en spegel som hängde på väggen. En otroligt trött tonåring kollade tillbaka på mig. Jag skrattade lite åt mig själv, jag såg verkligen nyvaken ut! Och så här skulle jag träffa, enligt Miranda, de fem snyggaste killarna i världen? Hah, jag får väll sova lite och fixa mig mer på planet.

Miranda kom ner springandes i trappan i bara pyamas. Hon gäspade och kom fram och kramade mig.

’’I’m gonna miss you sis!’’ sa hon efter kramen.

’’I’m gonna miss you too! But you have to come on one of the conserts!’’ svarade jag och log.

Amy kom ner från övervåningen. ’’Where are you going?’’ frågade hon förvirat.

’’Ehm, I’m going to the US, going to follow my dream, do you remember?’’ svarade jag sarkastiskt. Amy kollade frågande på mig.

’’Ah, I must have missed that. Well, good luck then.’’ Jag log mot henne och gick fram och kramade henne. Även om hon gjorde mig galen ibland, skulle jag ändå sakna henne lite. Jag sa hejdå till resten av familjen och gick ut till min bil. Jag la in mina väskor och gitarr och satt mig i förarsättet. Jag tog ett djupt andetag och sen startade jag motorn och började köra mot flygplatsen.

Ungefär en timme senare satt jag på flyget. Om 8 timmar var jag i NYC, det var sjukt. Jag log stort inom mig. Planet startade och lyfte från marken. Efter några minuter somnade jag, in i en djup, djup sömn.

’’Please put on your seat belts, we are landing in New York in 10 minuits. The weather in New York is lovely today! We hope you had a good flight! Thanks for flinging with us.’’ Sa en manlig röst I högtalarna. Jag vaknade till med ett ryck. Jag hade sovit hela vägen hit, 8 timmar! Säkerhetsbälte-brickan lyste. Jag spände fast mitt. Snart började flyget gå mer och mer neråt. Jag hade aldrig gillat landningarna, engligt mig var de något av det läskigaste som finns.

Landningen gick fint, även om jag var liv rädd. När planet stannade tog jag min hand-väska och gick ut ur planet. Det var verkligen underbart väder! Solen sken och det måste iallafall vara 28 grader ute.

Efter att ha tagit mina väskor och gitarr gick jag mot utgången. Där ute skulle min kusin stå. Han skulle åka runt med mig hela turnen. Jag var ju inte myndig än, så jag fick inte åka ensam, och så behövde jag en chaufför. Och eftersom min kusin bodde i US så hade han gått med på att åka med mig. Jag kom ut genom dörren och ut i värmen. Jag spanade runt på parkeringsplatsen, och försökte hitta min kusin ansikte. Jag hittade det inte. Plötsligt hörde jag någon bakom mig.

’’Sarah?’’ Jag vände mig om. Först såg jag inget, eftersom det var motljus, men efter en stund när jag hade vant mig vid ljuset såg jag en kille med brunt lokigt hår och gröna ögon.

’’Yeah..’’ svarade jag.

’’Your cousin got a bit sick, so he couldn’t pick you up. So I did it instead. Hi, I’m Harry!’’ sa han och räcket fram sin hand för att hälsa.

Jag skackade hans hand. ’’Hi, I’m Sarah. Or yea, you knew that already..’’ sa jag och log. Han log tillbaka och visade vägen till en svart bil. Vi satt oss i den och började åka.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Andra delen då! :D Kommentera gärna vad ni tycker och ge mig feedback! :) Btw, tycker ni att delarna ska vara längre eller kortare? (: